CAN ANYONE SEE ME DOWN HERE?

Nu har jag suttit här sen kvart över 1, typ.. kul liv jag har - nej.
Har inte så mycket o göra, men det kanske är skönt det? kanske inte ska klaga?
jo det ska jag, för jag vet vad jag vill göra. men det är ingen som kommer att gå ändå.
För mitt liv är väldigt tråkigt har jag kommit på under dagen, kanske borde göra nått åt det?
Men finns inte ork till det heller, det finns inte ork till någonting längre.

Jag kanske borde bli Cool_tjej_13 och hänga på stan med mina jättecoola kompisar som har asballa rosa handväskor och gå o ta en glass på mc donalds bara för att fjortisar brukar hänga där.
Eller så kanske jag skulle ta och bli nörd och mina bästa vänner skulle vara datorspelen, kanske börja spela CS och andra tuffa spel?
Eller så kanske jag skulle bli EMO, färga håret svart med lite gröna slingor, mina fritidsintressen skulle vara att ha hål i mina kläder för o skaffa mig den rätta looken, lyssna på deppmusik och sitta i min ensamhet och skära mig?
Eller kanske hästtjej? hänga ute i stallet dag in och dag ut. Pynta hela rummet med tuffa hästaffischer och hästprylar, och senare kanske jag till och med kan flytta ut till stallet och börja ett nytt liv? som häst..
Eller så är jag den gamla vanliga emma som vaknar upp som deppig för att hon är trött eller bara allmänt seg, inte orkar bry sig om någonting egentligen utan kastar på sig kläder, sätter upp håret i en toffs och kilar iväg, går i skolan och tycker det är allmänt jobbigt. Inte arbetet i skolan utan allting annat. Hon som går hem från skolan vid halv 4, sätter sig vid datorn och där sitter hon, till halv 8 fall hon eventuellt ska pallra sig iväg till en träning även hennes huvud inte orkar det men samtidigt mår hon bättre när hon gör nånting vettigt och känner sig duktig. Hon som går och lägger sig vid 10-11 för att hon tänkt att hon ska sova tidigt men istället lägger hon sig i sängen och känner bara hur ordet saknad går igenom huvudet. Hon kan då inte hålla fingrarna borta från sin absolut käraste vänn telefonen och skickar iväg ett sms till den som symboliserar just saknad. Hon ligger och väntar på svar som hon förhoppningsvis får, det blir en inte allt för glad och lycklig konversation. sms-vännen ska sova. Hon ligger och kan inte sluta tänka på hur allt skulle kunna vara och börjar fantisera tills hon inser att "fan, det kommer aldrig bli så" och till slut förhoppningsvis somnar hon.
Det är väl den emma jag inte vill vara kanske, men samtidigt är. eller..
egentligen vet jag nog inte vem jag är.

Nej, nu får det vara nog.
/e


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0