fuskis
Om ca 40 min ringer dr. upp mig. Jag har en fusklapp som jag ska ha framför mig, det är nästan pinsamt. En lapp full med saker jag undrar och vill ha svar på. Allting kanske är ändrat? Det känns som min framtid avgörs nu, mina fingrar skakar när jag skriver. Jag vågar inte hoppas på någonting, jag kommer säkert få äta skiten hela mitt liv. Det kanske inte ser bra ut i kroppen på mig än? Det kan han nog dock inte se igenom telefonen, men det är en sak jag undrar.
Mamma borde vara hemma hos mig nu och prata med läkarn istället. Jag kommer glömma bort o fråga hälften, tappa orden, glömma bort allting. Vilken mes jag är! Och eftersom jag då inte fått svar på allting kommer jag få boka ny telefontid, om typ 2 veckor. Lyckat det vore. Nej. Det här har jag inte tid med.
Kommentarer
Trackback
